Ajajaj. 7-2 i baken borta mot Sirius och det kändes. Fortfarande på slutspelsplats med 2 omgångar kvar. Men lagen bakom är nära och vi känner flåset i nacken. Spännande in i kaklet. SAIK hemma på onsdag nu.
Jag vill egentligen inte falla i gropen, fastna i fällan, stämma in i klagokören över hur dåligt kollektivtrafiken fungerar en svensk vinter. Men kan inte låta bli. Anna har haft bilen hela helgen och jag var därmed degraderad till att åka tåg ett par dagar. I fredags satt jag en timme på stationen eftersom ett tåg var inställt på grund av alltför stora förseningar. I lördags var tåget hem inställt (trasigt, tydligen) och ersattes av buss. Som förstås måste ta sig till varje station längs vägen utifall någon skulle stå där och vilja åka med. Och det blir plågsamt tydligt att de flesta stationer prioriterat att ligga nära järnvägsspåret snarare än riksvägen. Bussen tar alltså rätt mycket längre tid. Kombinera detta faktum med en busschaufför som inte hittar (borde man inte kunna begära det?) så blir slutresultatet 65 minuter sent till Västerås. Och stress iväg till den mycket trevliga 40-årsfesten.
Avslutningsvis kan meddelas att hunden verkar må bra. Och vi har inte hört nåt från sjukhuset efter provtagningen i fredags. I detta fall tolkar vi detta enligt devisen: No news is good news!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar