Intensiv period

Intensiv period nu: Gick i mål med rockmässan med Europe-musik i söndags och jag har nu alltså gigat med Kee Marcello. Det är lite coolt faktiskt. Han var både ödmjuk och ruggigt duktig; solona lät som på skiva. Och han verkade faktiskt på riktigt uppskatta arrangemanget och att spela tillsammans med en stor kör. Uppskattat på byn är det också: 489 personer i kyrkan inklusive medverkande får väl anses vara en fullt godkänd siffra i en kyrka som rymmer 380. Strax innan hann jag med att viga en vän sedan många år uppe i utsiktstornet på Landsberget, vilket också var en speciell upplevelse på mer än ett sätt.

Toves mormor och morfar, moster och kusiner var också här och hälsade på i helgen. Vi fick till allas glädje sätta i oss den fina regnbågen som Anna fångade förra helgen. Vi lade också ett antal lördagstimmar på att städa lägenheten; på fredag är det överlåtelse. Det mesta blev klart, men jag var där några timmar igår och ska slutföra det hela ikväll. Pust!

Gårdagen innehöll ett besök på jobbet: buss och tåg fram och tillbaka gjorde att dagen gick fort. Och det var lite kul att hälsa på. Tove uppskattade också det hela och trivdes bra också på Öppen förskola i Fagersta.

Shopping-tur

Igår öppnade Erikslund shoppingcenter, Västerås största, insprängt mellan nya IKEA och lika nya (om inte ännu nyare, IKEA har ju funnits i Västerås tidigare) CityGross. Jag trotsade den förmodade folkrusningen och satte mig på bussen med Tove. En nätt tripp på 1 timme och 5 minuter senare var vi på plats och Tove var inte helt nöjd med att ha behövt sitta i vagnen så länge. En snabb fika när vi kom dit gick bra, men sedan ville Tove gå själv. Vilket ändå gick oväntat bra i den hyfsat stora trängseln. Däremot var det ju lite svårshoppat; de butiker som jag ville kika i var de som hade gått ut med rejäla öppningserbjudanden, vilket förstås gjorde att köerna ringlade långa i dessa. Och att stå i kö var inget Tove var särskilt intresserad av. Men vi hann i alla fall titta en del innan vi käkade IKEA-lunch och åkte hem. Hemresan tog bara 55 minuter och Tove sov nästan hela tiden, så det var lugnt. Ett par buss-betraktelser:

• Jobbigt att se: En gravid kvinna som satt lutad mot busskuren och rökte. Tror jag blivit ännu mer känslig för sånt nu...

• Roligt (=värmande) att se: Människor av olika nationaliteter som ger sin sittplats på bussen till äldre människor av andra men lika olika nationaliteter.

• Roligt (=humoristiskt) att se: En tjej på bussen som inte var helt medveten om att hon faktiskt sjöng så att det hördes till musiken i sina lurar.

Ikväll firar jag och Tove farbror Andreas som fyller år och till helgen kommer Mormor och Morfar och hälsar på. Samtidigt ska jag och Anna städa lägenheten som vi äntligen överlåter nästa fredag. Och så ska jag spela på Europe-mässa i Fagersta på söndag. Tillsammans med Kee Marcello. Bara en sån sak.

Kursstart

Denna vecka har varit minst sagt intensiv. Tog en paus från pappa-jobbet genom att vara på de tre första dagarna av min kurs. Internat i Uppsala måndag till onsdag och långa dagar. Och för en som inte är van att sitta still och lyssna hela dagarna var det hela en prövning (vem är van med sånt överhuvudtaget förresten?). Lätt Gladpack-runt-huvudet-känsla på kvällarna och sömnen var onekligen god. Det blev också återigen tydligt och uppenbart att kurskraven är rätt högt ställda med stor litteraturmängd och flera hemuppgifter. Men kul är det ändå att vara igång och jag tror att jag kan må bra av att balansera duplo-byggandet med kunskapsbyggande.

Igår prickade vi in en vacker höstdag för fiske. Farfar följde med oss, denna gång till en tjärn där det faktiskt finns fisk. Annars har vi ju mest varit vid farfars favorittjärn där det på något märkligt sätt enbart tycks nappa de dagar han är där själv. Ska stämma av detta mot fiskbilens turlista och se om något intressant samband kan utkristallisera sig. Tove var på ett strålande humör hela dagen. Bezzie var med och trivdes. Solen värmde och Anna fick en riktigt fin regnbåge på ca 1,7 kilo. Hon var förstås mycket nöjd och glad efter detta. Farfar kompletterade med en liten firre som fick bli middag och nappen var rätt täta under hela dagen, vilket ju gör det hela roligare även om det var rätt få fiskar som faktiskt krokades.

Anser mig numera vara en fullfjädrad pappa. Varför? Jag hinner byta en blöja medan första sidan av pannkakan gräddas!

4 veckor

Just när man har vant sig vid att Tove sover bra på dagen - direkt efter lunch, 2 timmar. Och nu bara en sömnstund per dag alltså. Lite trött kan hon allt vara precis före lunch, men det brukar gå bra. Men idag ville det sig inte. 40 minuter, sen vaknade hon. Och då hade hon ändå varit vaken sen 06.40 i morse. Och självklart blir jag stressad, eftersom de där timmarna är magiska. Det är agadedå jag hinner diska och plocka lite, få en stund för mig själv. Och dessutom läsa in litteratur till min kurs som börjar på måndag, vilket har varit vardagsaktiviteten de senaste 2 veckorna. Så nu är det bara till att ladda för en lång eftermiddag med en trött Tove.

Förmiddagen tillbringades på Odensvi öppna förskola. Idag var vi där under sångstunden. Och det är ju bara att släppa prestigen och vara med i de löjliga rörelsesångerna till den ostämda gitarren. För Tove tycker att det är skoj! Och det är väl det som är lite av poängen.

I helgen som var lyckades vi få till besöket vid Parken Zoo i Eskilstuna, som vi planerat tidigare i sommar men som gick om intet när bilen gick sönder. Det var större än jag mindes det som barn (vilket ju inte brukar vara fallet med saker man sett som barn, exempelvis pulkabackar), men det kan ju ha byggts ut. Vi fick i alla fall se många roliga djur, särskilt apor men även tigrarna, en gepard och ett par pumor behagade visa sig. Och så fick Tove med stor förtjusning klappa lite får och getter innan dagen avslutades på nöjesparken med att hon fick prova sin första karuselltur, vilket också uppskattades.

Med ödmjukhet

Jag börjar morgonen med att böja mitt huvud i varm ödmjukhet. Tack för att du finns. Tack för att du överlevde. Tack för att du lär mig så mycket om mig själv. Jag ska alltid finnas där för dig; det är mitt absoluta och högsta mål. Jag kommer förstås inte alltid att lyckas. Som i frustrationen i natt, när du med snörvlig näsa vägrade somna om. Du kommer nog att tycka att jag är världens bästa pappa. Och den sämsta. För det är så barn (och för den delen också ungdomar) fungerar; det är vitt eller svart. Sanningen ligger nog nånstans däremellan. Vi är nog rätt grå de flesta av oss, föräldrar. Men jag lovar att jag ska vara så ljusgrå jag nånsin kan. Det är mitt löfte till dig!