Slutspel!

Efter helt okej 4-4 hemma mot Sandviken (ett med allra största sannolikhet felaktigt bortdömt 5-4-mål dessutom) gjorde VSK det de behövde ikväll mot Boltic. 5-1 mot bottenlaget och slutspelsplatsen var säkrad. Precis som i fjol blir det Sandviken i kvarten som inleds i Västerås på tisdag. Det blir förstås tufft...

Västanfors ser ut att gå mot ett kval - risken att åka ur direkt är i alla fall borta nu. Ser något ljusare ut nu än tidigare under säsongen i alla fall.

Ett irriterande litet kliande i halsen har startat under kvällen. Inge sugen på att bli sjuk nu. Men vi får hoppas att det går över till nästa helg i vilket fall, vill ju inte gärna vara risig på bröllopet. Ledig helg nu kan ju vara en bra start i alla fall.

Åka tåg. Som blev buss.

Ajajaj. 7-2 i baken borta mot Sirius och det kändes. Fortfarande på slutspelsplats med 2 omgångar kvar. Men lagen bakom är nära och vi känner flåset i nacken. Spännande in i kaklet. SAIK hemma på onsdag nu.

Jag vill egentligen inte falla i gropen, fastna i fällan, stämma in i klagokören över hur dåligt kollektivtrafiken fungerar en svensk vinter. Men kan inte låta bli. Anna har haft bilen hela helgen och jag var därmed degraderad till att åka tåg ett par dagar. I fredags satt jag en timme på stationen eftersom ett tåg var inställt på grund av alltför stora förseningar. I lördags var tåget hem inställt (trasigt, tydligen) och ersattes av buss. Som förstås måste ta sig till varje station längs vägen utifall någon skulle stå där och vilja åka med. Och det blir plågsamt tydligt att de flesta stationer prioriterat att ligga nära järnvägsspåret snarare än riksvägen. Bussen tar alltså rätt mycket längre tid. Kombinera detta faktum med en busschaufför som inte hittar (borde man inte kunna begära det?) så blir slutresultatet 65 minuter sent till Västerås. Och stress iväg till den mycket trevliga 40-årsfesten.

Avslutningsvis kan meddelas att hunden verkar må bra. Och vi har inte hört nåt från sjukhuset efter provtagningen i fredags. I detta fall tolkar vi detta enligt devisen: No news is good news!

Hemma igen!

Idag fick vi hämta Bezzie igen. Alla värden var helt normala och vi hoppas att det är ett tecken på att det är bra med henne och inte bara ett resultat över tre dygn med dropp. Hon blev förstås väldigt glad när vi fick träffa henne och hon verkar precis som vanligt. Och glad att vara hemma. Nu väntar ytterligare provtagning på fredag och återbesök med ultraljud av njurarna om 2 veckor. Lite medicinering under en vecka får vi stå ut med också. Men att få i henne saker brukar ju uppenbarligen inte vara det stora problemet...

Seger för VSK mot Broberg idag och slutspelsplatsen är vår igen. Nu väntar viktig streckmatch mot Sirius på söndag. Tre omgångar kvar...

Vanedjur

Det är märkligt hur van man blir vid vardagen. Hur allt ska vara som det alltid har varit. Det är så vi tycker om det, så vi vill ha det. Det vardagliga, som vi känner igen. Och det är tydligt hur konstigt det blir när det inte är som vanligt. Här hemma har vi varit hundlösa i drygt två dygn och självklart är Bezzie här hela tiden. I mitt huvud alltså. När man kommer hem - var är hon? Ingen som möter i dörren. När man tappar mat på golvet. Måste jag ta upp det? Och ett antal gånger har tanken dykt upp: Jag har glömt att gå ut med hunden! Det är ju så vardagen ser ut, det är det jag gör. Varje dag. Man kan ju bli både trött och less på det där. När man vid midnatt, när man äntligen lyft röven ur soffan och är på väg till sängen, kommer på att hunden måste ut. När katten väcker en mitt i natten för att hon bara måste ligga på mig! Eller som nyss, när Tove krävt en tvåtimmarsnattning. Och det slår mig, att mitt i det där bor ju livet. Det är inte besvärligt, det är det som är det viktiga! (Anna är förstås aldrig besvärlig. Men viktig!) Och i det välkända och bekanta bor tryggheten. Jag har nog alltid varit sådan. Kär i det välkända, skeptiskt inställd till förändring. På gott och ont. Men man vet i alla fall oftast var man har mig.

Bezzie mådde sämre än väntat. Igår var njurvärdena usla. Och veterinären antydde att det inte var alla hundar som klarade detta. Dropp, aktivt kol och lite annat har gjort att dagens värden var bättre. Och vi kan hoppas på att det hela ska sluta lyckligt. Vet att jag skrev det tidigare, men förhoppningsvis får hon komma hem i morgon. Och så får vi göra nåt återbesök och kolla hur det utvecklar sig. Skönt!

Doldisturnering

Ja, German Masters kom och gick som nån slags ljum vårvind. Hann den starta? Vilka var med ? Vem vann? Ja, premiären för denna turnering var svår att engagera sig i. Såg i alla fall att det var Selby-Williams i final...

Gårdagen blev inte riktigt som det var tänkt. Inte bara när det gäller att jag inte såg snookerfinalen. Vi skulle ha städ- och fixardag här hemma, men det gick åt skogen när Bezzie inte mådde nåt vidare. Hon kräktes under natten och morgonen och det visade sig att de russin hon fick i sig på lördagkvällens 40-årsfest som vi trodde var ett fåtal faktiskt var rätt många. Och det visade sig också att russin är giftigt för hundar. De kan inte bryta ned vindruvor/russin och kan få njurskador av detta. Och i värsta fall dö. Som tur var hade ju hon fått ur sig det mesta av det, men det blev ändå en tur till Djursjukhuset i Strömsholm. Njurvärdet var lyckligtvis bara en aning förhöjt, men de ville ändå ge dropp och ha henne kvar för observation. Så nu är vi hundlösa. Troligen får vi hämta henne redan i dag i alla fall, så att ordningen återställs - det blir tomt utan henne. Och i går låg det lite mat på golven i flera timmar utan att någon gjorde nåt åt det. Till slut fick jag ta upp det själv.

Hann i alla fall gå på bandy och se VSK kryssa mot Hammarby: 4-4. Detta efter ett rafflande slut med tre mål sista 5 minuterna. Skönt med en poäng som kan bli viktig i slutspelsjakten. Broberg hemma på onsdag nu!

Fläkten har ryckt upp sig och är för första gången ovanför både nedflyttnings- och kvalstrecket. Tror nog ändå att det blir kval till slut, men för några omgångar sen såg ju direktnedflyttningshotet stort ut. Hoppas de krånglar sig kvar. Spännande på mer än en bandyfront just nu alltså...

Vintertrötthet

Svårt att förstå att det bara är första februari - känns som att denna vinter är lång, lång, lång. Gillar visserligen att det är snö och "riktig" vinter, men börjar bli aningens, aningens trött på den nu. Trött på att det är kallt, trött på att tvätta bilen för att dagen efter se att den är i princip lika skitig igen. Ser med glädje att dagarna blir ljusare och anar att våren kanske kan komma också i år. Just nu - exakt 6 veckor kvar till Thailand. Lite sommarkänsla innan våren tar fart på allvar här hemma. Ska försöka bita ihop under den tiden och stå ut med vintern. Ganska kul grejer på gång innan dess också, under en period av just sex veckor framöver är jag bjuden till tre 40-årsfester och två vigslar! Fullt upp på helgerna med andra ord!

I morgon ska jag odla min alternativa karriär - mattelärare. Ska vikariera på skolan som vi driver här i Västerås och passar på att jobba hemma resten av dagen. Så spar jag in en resa och håller bilen lite renare...