Vårstök

Efter ett par haltande veckor är det äntligen dags för en "hel" dagisvecka (som ju är tisdag till torsdag). Jag sjuk förra veckan och Tove förrförra, men nu är vi pigga igen. Och nej, vi gillar inte magsjuka! Tove trivs ju bra också, och det är bra om det inte blir alltför långt mellan dagarna där.

Idag var jag nere på stan och gjorde en synundersökning; jag blev kallad efter bara två år, eftersom undersökningen senast sa nåt annat än vad jag tyckte var bekvämt. När det gäller vilken slipning jag skulle ha alltså. Jag fick för första gången mäta trycket i ögonen, vilket kändes som att en ekorre nös i ögat genom ett sugrör. Synen hade försämrats en aning, men inte jättemycket. Så nu återstår frågorna: Ska jag strunta i att byta; det var ju inte så stor skillnad på synen? Och om jag ska byta, ska jag byta glas i mina inte mer än 2 år gamla bågar, eller skaffa helt nya (fick med mig några provbågar hem)? Ska jag testa linser, vilket jag har funderat på ett tag? Ja, det blir till att fundera en aning...

Annars var det stök härhemma i helgen. Snickrade ett lock till sandlådan för att slippa ha kvarterets katter (inklusive vår egen) här på party och tänker byta sand när den sista tjälen lämnat. Storstädning hann vi också med. Över påsken drar vi till Halmstad och helgen efter det blir det förhoppningsvis mer fix i trädgården. Den behöver vårstädas ordentligt!

Fågelskådning

Tove är sjuk. Men bara lite. Snorig och lite hostig, även om det är mycket bättre idag. Anna var hemma igår och idag jobbar jag hemifrån. Lite administrativt såhär när hon är vaken, så får det bli mer rejält när hon sover. Lite taskig timing med sjukdomen nu eftersom jag försöker repetera litteratur inför min tenta(!) på måndag och dessutom ska på konfirmandläger i helgen. Sömn blir onekligen något av en bristvara denna vecka. Imorgon tror jag att Tove får gå till dagis igen i alla fall; hon sov bra i natt, åt som vanligt i morse och verkar pigg och glad, förutom snorandet då.

I helgen deltog vi i Sveriges Ornitologers Förenings årliga fågelräkning "Vinterfåglar inpå knuten", där man räknar fåglar som kommer till mat man lagt ut. Eftersom vi har nötter, frön och några talgbollar så har vi lite fåglar inpå knuten. Man räknar hur många exemplar av varje art man ser som mest vid matningsstationen vid ett och samma tillfälle. Vi kom ju inte upp i några mängder, men några arter prickade vi in: talgoxe, blåmes, pilfink, björktrast och förstås skator! Den mest exotiska var en nötskrika som jag såg i helgen. Vi har också sett gråsparv, nötväcka och vad vi tror var en grönfink, men inte nu under räkningen... Personligen är jag lite ledsen att ingen domherre har behagat visa sig; vill minnas att rätt många sådana besökte mormor och morfars fågelbord när vi var små... Det är i alla fall lite spännande att se vad som dyker upp vid maten.

Jobb o dagis!

Det tog slut till slut, halvåret med Tove. På något märkligt sätt sprang tiden iväg på slutet och vi är igång med det som från och med nu är vardag - jobb och dagis. Inskolningen har gått som smort, inga problem. Tove har trivts perfekt och det har snarare varit svårt att få henne att gå därifrån. Ett par av lämningarna under veckan var jobbigare med lite tårar, men tydligen har det funkat bra under dagarna. Med undantag av torsdagen då Tove var allmänt gnällig och inte speciellt sugen att göra något alls, inte leka, inte gosa. Bara ligga och vila. Dagis ringde och som tur var skulle Anna sluta tidigt och eftersom jag lämnade strax före kl 9 så blev det en kort dag för henne. Vi har också insett (vi misstänkte det förstås redan innan men nu verkligen insett!) att det gäller att ha mat planerad för middagarna. Att komma hem kl 16.30-17 och direkt ställa sig att laga mat med en trött, hungrig och gnällig Tove är ingen höjdare. Alltså - planering är nödvändig! Och det lär inte bli några kulinariska mästerverk tisdag-torsdag åtminstone. Ja, det är dessa tre dagar Tove är på dagis; jag är hemma på måndagar och Anna på fredagar vilket skapar lagom långa dagisveckor i kontrast till de ganska långa dagarna när hon faktiskt är där.

Höstens renoveringar är i princip avslutade (väntar fortfarande på handfatet till lilla toan så att vi kan göra klart där) och den lediga tiden ligger nu återigen på pluggande för min del. Ett par veckor kvar till modul 3 på kursen och jag ska faktiskt ha en tenta! Visserligen får vi ha med litteraturen, men det vill nog till att jag läser in den hyfsat väl ändå. Kul kurs, bra litteratur, men ganska tidskrävande.

Juletid med julefrid

Jodå, det blir klart. Renoveringsprojektet alltså. Så när som på att handfatet inte hinner komma innan jul och därmed omöjliggör kakling och tillgång till vatten under julen. Ett par detaljer kvar bara på gästtoan, som att ställa in själva toan och sätta upp lampan. Bara detaljer alltså. Sovrummet är klart sånär som på lite latexfogning (amatörhemmafixarens bäste vän!) och ett eluttag som ska bytas. Jag räknar med att det sista blir klart ikväll. Vilket betyder att projektet går i mål, trots att jag inte riktigt trodde att det var möjligt och att vi därför förhoppningsvis också kan tillåta oss att känna nån slags julefrid. Det ska bli riktigt härligt att vara helt ledig och inte behöva tänka på renovering ett tag. Och det känns skönt att julen ska firas här hos oss i vårt nya hus. Julstädningen är gjord och granen står i garaget och bara väntar på att få kläder. De flesta inköpen och klapparna är också klara, så från fredag räknar vi med att kunna ta det ganska lugnt.

Svängigt humör

Toves humör har varit aningen svängigt på sistone. Å ena sidan är hon väldigt gosig och mysig, men å andra sidan blir hon hemskt arg när hon inte får som hon vill. Och vardagssysslorna innebär nästan alltid protester: borsta tänder, sätta sig i matstolen, blöjbyten etc... Har hört att det är ett tecken på utveckling av en egen vilja, vilket förstås är positivt. Det värsta är ändå sömnen, vilket tär mest på en annan också. Det kan ta ett par timmar av nattning; förra veckan var värst på länge. Att vi sedan var på fest hos David med familj i lördags och Tove vägrade somna där spädde nog på helgens sömn- och humördilemman. Inte förrän vi satte oss i bilen vid 23.30 somnade hon. Söndagen var därefter... Igår somnade hon direkt men var vaken två timmar vid midnatt, åt välling halv sju och sov sedan till 9.20. Upp-och-ned, men humöret verkar bättre idag.

Sovrummet är färdigrenoverat (förutom garderoberna som ska in där) och vi är mycket nöjda med resultatet, känslan blev som vi hade tänkt oss. På toaletten återstår lite jobb. Den kommer inte hinna bli helt klar till jul, eftersom det var lång leveranstid på handfatet. I övrigt ska det nog bli klart!

18 månader

Kollen gick bra; Tove blev godkänd. Hon ritade fina streck på ett papper och lyckades stapla några oroväckande små klotsar på varandra. Några ord fick hon ur sig också och BVC-sköterskan var nöjd. Vikten och längden följer också utvecklingskurvorna fint, så allt såg bra ut. Och så var det dags för vaccination igen. Jag trodde att det var dags för tredje dosen av det vanliga kombinationsvaccinet, men den hade hon tydligen redan fått. Istället var det MPR - Mässling, Påssjuka och Röda hund, och alltså bara en spruta i stället för två. Tove blev förstås ledsen av sticket, men det gick över på 15 sekunder och sen var hon som vanligt igen. Men hon somnade gott i vagnen på väg hem.

Framåt

Det är skönt när det går åt rätt håll. Riktigt skönt. När allt tråkigt grundarbete är avklarat och man äntligen får vara lite konstruktiv. Och så går det ju fort då också! Eller så ser man åtminstone resultat direkt. Sovrummet är färdigmålat och -tapetserat. Större delen av väggpanelen kom upp i helgen, liksom golvet (fast ned kom väl snarare ner). Lister och småkrafs där kvar. Toan är det lite mer kvar på, men jag lever i illusionen att dess små ytor gör att allt kommer att gå mycket snabbt där nu. Men i vilket fall: det är kul att se resultat. Lite snygga före - efter-bilder á la inrednings-TV kommer...

Tove har blivit en stor tjej, allt går så himla fort nu. Visserligen har jag varit hemma med henne i 5 månader, men det känns ändå som jag inte hinner med riktigt. Hon pratar en massa (även om man inte förstår) och hon är klurig och kan komma på och räkna ut saker själv. Djur är favoriter, Bezzie och Chivas förstås, men hon blir uppspelt av djur på TV eller hundar vi möter ute och hon tycker om att titta på fåglar som äter av vår fågelmat utanför köksfönstret. Hon kommer ihåg var saker ligger (i alla fall ibland) och hon har blivit en hejare på att bygga med Duplo. Lite lovande inför 18-månaderskollen i morgon då man tydligen ska kunna en massa saker:

• Klättra upp på en köksstol (lätt som en halv plätt!)
• Förstå ett antal ord (Jepp!)
• Säga 8-10 ord (gränsfall, hon kan säga dem men det är inte säkert att nån annan förstår)
• Stapla klossar (räknas Duplo?)
• Klotterrita (jodå, både på och bredvid papperet)
• Gå säkert utan stöd (mmm)
• Peka ut ett antal kroppsdelar (lätt!)
• Ta av sig mössa och strumpor (har hon övat 1000 gånger på. Hon får också på sig mössa och höger strumpa för det mesta. I förrgår började hon plötsligt gallskrika och när jag kollar vad som står på kommer hon gående med min jättestora stickade VSK-mössa neddragen över axlarna. Hon fick inte av den och såg förstås inte ett skvatt.)

Det känns bra att få komma dit och kolla läget i alla fall. I början sprang man ju på BVC för jämnan, nu var det ett halvår sedan ordinarie kontroll (även om vi var där och hämtade lite vitaminer däremellan). Ibland är det helt okej med det svenska kontrollsystemet!