Trött lördag och uppvaknade med insikten om hur obehagligt omfattande terrordåden i Oslo var. Det som igår kväll verkade vara ett ganska allvarligt bombdåd med ett par döda och en handfull eller två skadade visade sig vara betydligt värre då över 80 barn/ungdomar skjutits till döds på ett läger några mil utanför Oslo och dåden verkar vara sammankopplade. Och återigen kommer ondskan nära. Återigen påminns man om att ingen del av världen är skyddad; det finns inget hörn att gömma sig i. Vi är alltid beroende av andra människor och riskerar alltid att utsättas för andra människors ondska, galenskap och handlingar. På gott och ont, som tur är. För det händer ju att man blir utsatt för andras välvilja också. Ja, ju mer såna här saker inträffar, desto mer kan jag ändå uppskatta de människor jag har runt mig och hur bra jag har det.
Gårdagen innehöll besök hos några sådana människor. Efter att först ha genomlidit ett av de värre åskregnen jag upplevt i Västerås (E18 var avstängd i över 4 timmar) och äntligen skrivit kontrakt på försäljningen av lägenheten (hurra!) drog vi till Kungsängen för att fira Toves äldsta kusin som fyllde 5. Lite lunch, lite tårta o lite cupcakes och väldigt trevligt att kunna vara på plats. Det var ju inte meningen att vi skulle kunna det, men vår planerade turridning blev inställd av väderskäl. Otur! Till eftermiddagen gick färden till Acke och Ellinor som bjudit in till mat (de skulle egentligen varit barnvakter under dagen) och i vanlig ordning var maten god och kvällen trevlig. Tove flörtade med Acke och var snäll för det mesta. Hon upptäckte också deras trappa och hur roligt det kan vara att klättra i såna. Uppför gick jättebra men vi fick öva noga på att backa nedför. Framlänges känns inte som ett jättebra alternativ. Hon fick in en viss snits på det också till slut. Hon har också lärt sig att ta sig ned från vår säng genom att glida över kanten på magen och samtidigt hålla i lakanen. Så hon blir mer och mer rörlig och det kan bara inte vara lång tid kvar innan hon vågar gå på riktigt utan att det finns någon som tar emot henne. För att gå är ju annars det roligaste som finns; det vill hon göra hela tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar