Ojojoj. Jag är helt övertygad om att VSK behöver det lilla miniuppehållet nu. Efter 7 matcher på 17 dagar var det många tunga ben idag. Och tunga huvuden med för den delen. Och Bollnäs försvarade sig skickligt och kompakt med liberon Andreas Westh som kung. Två utvisningar på honom i slutet gjorde ändå att VSK kunde komma igen till ett slutgiltigt 5-5-resultat efter mål i 90.e och 92.a. Inte helt rättvist egentligen; Bollnäs var bättre. Ingen match förrän onsdag nästa vecka nu då slagpåsen Katrineholm väntar på bortaplan. Hoppas nu bara att uppehållet ger den energi som saknades idag. Snart väntar dubbelmöte med SAIK och uppskjuten match mot Villa. Då lär bättre spel krävas.
I grund och botten tror jag ändå att VSK ska slå Bollnäs som grundläge. Om matchandet är mer sparsamt och samtliga spelare tillgängliga håller jag VSK som snäppet vassare. Ska bli mycket intressant att se matcherna mot SAIK; det blir riktiga värdemätare.
VIF inkasserade som väntat säsongens första förlust borta mot Ljusdal i helgen. Hemma mot Rättvik på lördag och mot Köping på onsdag. Ska kolla in Köpingsmatchen...
Var hos tandläkaren idag och fick domen. Bet ju bort en bit av en tand för ett tag sen vilket lett till två hål. Sen hittade de ett till på ett annat ställe. Tre hål att laga vid två tillfällen. Inte så roligt med tandläkaren. Jag försöker övertala mig själv att det är fantastiskt att bo i ett land där vi kan gå till tandläkaren och att det är skönt att kunna få bra hjälp. Ändå inte så roligt med tandläkaren.
Det händer ju att jag fascineras över hur folk kan öppna sig för präster. Bara man dyker upp med kragen på så kan man få höra väldigt personliga berättelser om dödsfall, sjukdomar, missfall och amningsdetaljer. Intressant vilket grundmurat förtroende som finns. Och så kan man ju jämföra det med tandläkare. De senaste fyra tandläkarbesöken har inneburit fyra olika tandläkare och har väl totalt hunnit med bortåt tio stycken genom livet. Glädjande nog har de flesta varit bra, ända sen de panikartade mötena med Västerås tandläkarskräck nr 1. Från en tid, en plats och en kultur där skrämsel var vardag, tvång en framkomlig väg och pedagogisk finess överflödigt. Men ändå har man ett sånt förtroende för tandläkare också. För vad vet man egentligen om den där personen som man låter stoppa fingrarna i gapet (var har de fingrarna varit?), borra i ens tänder (kroppens hårdaste och följdaktligen också mest svårborrade vävnad) och peka på en röntgenbild och bestämt hävda att det där lilla mörka fältet som inte syns är ett hål som måste fixas under svettningar då hålet magiskt förflyttas från tanden till plånboken.
Jaja, det är väl skönt att de finns i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar