Jobbade på konsert i lördags: Mozarts Requiem. Som ju egentligen inte är så mycket Mozart som det låter. Men ett favoritverk absolut, och väl framfört! Laddade i fredags med Mozart i lurarna på hundpromenaden. Gråtrista dimridåer och kyligt värre. Men ändå är det lustigt att man kan bli så upplyft av en dödsmässa.
Upptäcker också (till min fasa?) att jag tycker att hösten börjar bli mer och mer sympatisk, sådär som årstid i allmänhet betraktad. Förr har det alltid varit depp av sommarslutet, men gillar den mer och mer. Pensionärsvarning?!?
Någon sa: "Skönt med höst, då stämmer vädret bättre med sinnesstämningen". Jag säger: "Skönt med höst." Punkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar