Nedräkning pågår

För övrigt är det bara en vecka kvar nu. Till bandyhemmapremiären. Och annat...

Requiem

Jobbade på konsert i lördags: Mozarts Requiem. Som ju egentligen inte är så mycket Mozart som det låter. Men ett favoritverk absolut, och väl framfört! Laddade i fredags med Mozart i lurarna på hundpromenaden. Gråtrista dimridåer och kyligt värre. Men ändå är det lustigt att man kan bli så upplyft av en dödsmässa.

Upptäcker också (till min fasa?) att jag tycker att hösten börjar bli mer och mer sympatisk, sådär som årstid i allmänhet betraktad. Förr har det alltid varit depp av sommarslutet, men gillar den mer och mer. Pensionärsvarning?!?

Någon sa: "Skönt med höst, då stämmer vädret bättre med sinnesstämningen". Jag säger: "Skönt med höst." Punkt!

Mer kyrka

Men glädjande nog blev resultatet det förväntade och förhoppade vad gäller homovigslar. Skönt! Det finns hopp för kyrkan. Lite skrämmande bara att det fortfarande finns så många bakåtsträvare. Och än mer skrämmande att många av dem är så unga...

Om kartan och verkligheten skiljer sig åt gäller kartan! Och kring lyktstolparna utanför fönstret dansar spöken av dimma. Måtte de stanna innan de når trångsynta hjärnor.

Mer kistbekymmer

Och så dyker det upp nya fall med oetiska gravsättningar i samband med jordbegravningar, Örebro den här gången. Usch!

Comeback

Nej, jag har inte varit risig så här länge efter festen. Den var visserligen trevlig och söndagen något tung, men nån måtta får det ju vara! Allt gick bra med giget i alla fall!

På tal om gig så är helgens gig med Lasse inställt. Tydligen var inte tillräckligt många anmälda... Jaja, en inställd andakt är också en andakt!


Återkommer!

Kalashelg

Jobbar hemma idag och ska försöka få lite gjort på fler sätt. Är ensam med katten hela helgen eftersom Anna är på nån slags Djur-mässa och säljmöten. Laddar förstås oxå för Ackes 30-årsfest i morgon och är mycket nöjd med mig själv över att jag lyckades komma ihåg att ta med mig pianot från jobbet igår - duktig pojke!

I smöret

Ja, då kan man väl säga att mitt yrkesverksamma liv har nått sin oöverträffbara höjdpunkt. Kan i princip lägga av nu; det finns helt enkelt inget mer att uppnå.

Jag har hamnat på samma affisch som Lasse Berghagen...