Ledigt

Helgen blev jobbig med hackelhals och feber-feeling. Tur att det finns medicin! Det gick bra på alla sätt i alla fall och Rockmässan blev lyckad med 300 pers i kyrkan!

När vi kom hem fick jag äntligen sjunka ned i fåtöljen och njuta av lite ledigt och snooker. Det var final i World open i Glasgow och Neil Robertson slog O'Sullivan 5-1. Ja, det var bara bäst av 9 i finalen. Och alla andra matcher var bäst av 5! Turboturnering! Kul att se snooker igen i alla fall. Robertson bjöd på fint spel och O'Sullivan bjöd på en 147:a tidigare i turneringen - hans 10.e tävlingsmaximumbreak i karriären; det är han ensam bäst på genom tiderna!

Febertröst

Kom hem lite risig igår och det visar sig att jag har lite feber till mitt halsonda. Ska jobba i helgen också, så det känns sådär. Får bli lite febernedsättande... Tur att min fantastiska Anna sköter om både mig o Tove!

Hur tröstar man då en sjuk man? Ja, man får försöka så gott det går genom att iaktta omgivningen. Där finns så mycket humor. Bilden nedan är bland det roligaste exemplet på vardagshumor som jag sett sedan jag jobbade åt Postens Företagspaket och körde en kylväska från ett kebabhak till Anticimex. Jag förstår att man ibland måste ha mer än en specialitet som företagare; man får inte bli för nischad. Jag tänker på kombos som Frukt och Grönt, Sport och Fritid, Däck och Vulk etc... Men detta slår det mesta:

Vardagshumor

Vardag

Det var lyxigt att kunna vara hemma de första veckorna av Toves liv och jag är otroligt glad att det gick att få till så bra. Men nu är det ju vardag igen och dagarna är fulla av jobb. Rätt frustrerande kan det vara när hon sover på morgonen när man sticker. Och när man (nej, jag är inte Zlatan, det bara råkade bli 'man' när jag menade 'jag') kommer hem på kvällen så är hon inte alltid på sitt soligaste humör. Även om dagen varit bra är det ofta nära till gråt och pip när tröttheten knackar på. Och det är ju då som vi ska ha våra mysstunder, Tove och pappa. Och jag borde förstås vara glad och tålmodig, men det är ju inte heller det allra lättaste när jag också är trött, hungrig och har längtat efter en snäll och mysig bäbis. Så det gäller att ta vara på stunderna! Och jag har ju förstås lediga dagar också...

Men så här såg hon ut i morse innan jag åkte till jobbet. Omåttligt söt förstås. Och rent objektivt är hon världens vackraste bäbis!

Sötast!

Livskraft

Jag vet inte riktigt, men jag får känslan av att man ser världen lite på ett nytt sätt när man blivit förälder. Mycket blir en aning mer känslosamt. På olika sätt. Inte så att livet blir rosaskimrande vackert. Det är rätt mycket tvärtom också. Men man ser och reagerar på små saker som man kanske inte lagt märke till eller känt så mycket för innan. Och framför allt förundras över livskraften som på olika sätt finns i tillvaron. Som hos denna lilla björk som bestämt sig för att bo på taket(!) till stationshuset i Ängelsberg...

Badbrud

Är det nåt Tove gillar så är det vatten! Nyss har vi badat balja här hemma. Hon övar rejält på bentagen och det är dött lopp mellan Tove, golvet och pappa i tävlingen "Vad är blötast efteråt?". Tove har ju också börjat på babysim och även där trivs hon förträffligt!

I lördags hade vi dop, ännu en vattenbaserad aktivitet. Även om vattenmängderna var mindre denna gång, så var det ändå lite intressant med just vattenösningen. Den största delen av dopet i övrigt tillbringade Tove annars med att sova. Dopet var fint och blev väldigt bra. Det var oväntat stor skillnad att vara inblandad själv mot att ha dop på jobbet. Mycket känslor och jag var faktiskt lite pirrig innan. Jag och David spelade och sjöng, Anna präst gjorde en fin gudstjänst och alla var nöjda. Vi avrundade med smörgåstårta och en massa godsaker som Anna bakat. En mycket lyckad dag, helt enkelt!

Serieledning

VSK gjorde allt man kunnat hoppas och förvänta sig. Och mer därtill. 5-0 hemma mot Valsta som låg femma i serien! Briljant! Och nya serieledare blev man på köpet. Visserligen med samma poäng som tvåan och bättre målskillnad. Men ändå... Strongt!

Idag hörde vi Tove skratta på riktigt för första gången. Inte bara le och låta, utan ett riktigt skratt! Det var när vi släppte ut Bezzie ur bilen och hon började rejsa runt som Tove med stor förtjusning tittade på! Härligt ljud, det måste jag säga. Och alla gråtstunder var plötsligt som bortblåsta ur minnet!