Länge sedan nåt inlägg i bloggen nu. Jag skäms och ber om ursäkt. För att kompensera lite för de uteblivna inläggen bjussar jag på en ny design av bloggen. Håll till godo!
Vår bäbis blev ju lite sjuk (vilket är en av anledningarna till att bloggandet avtog). Efter nio dagar märkte vi att hon blev dålig och vi åkte till akuten. Väl där blev hon snabbt dålig som tusan och läget blev akut med hjärtlarm och tusen (nåja) personal som sprang kors och tvärs. Det visade sig att hon hade en koarktation, en förträngning av kroppspulsådern, som gjorde att blodet inte kunde pumpas ut i kroppen som det skulle. Tillståndet var livshotande och vi tackar Gud för att: 1) vi åkte in till akuten när vi gjorde, det var 5-10 minuters marginal innan hennes hjärta stannade och 2) sjukvården är grym. Västerås-personalen gjorde ett fantastiskt jobb som fick fart på henne igen och såg till att hon hamnade rätt. Och rätt i det här fallet betyder Göteborg, dit hon flögs med ambulanshelikopter redan samma förmiddag för operation. Personalen i Göteborg var också grym, allt från operationen (som gick bra), via intensivvårdspersonalen till de på den vanliga hjärtavdelningen dit hon flyttades när hon var tillräckligt stabil. Vi fick en dryg vecka på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Något vi förstås inte hade trott eller väntat oss, men efter omständigheterna var det helt okej, särskilt eftersom det innebar att vår Tove blev frisk. OCh man har hunnit lära sig en hel del om hur kroppen och hjärtat fungerar, om intensivvård, om mediciner och om att analysera och tolka olika värden i blodprov och medicinsk teknisk apparatur. Och jag som inte gillar sjukhus. Terapin har varit tydlig!
Nu väntar livslånga kontroller (hittills har vi varit på två ultraljud i Västerås sen vi kom hem), men annars ska hon vara som vilket barn som helst. Och hon verkar må precis som vilket barn som helst nu.
